Ibland blir det inte riktigt som man hade önskat..
Men ändå vet man att det kommer ordna sig ändå.

Hur kan man veta det?

Vad är det som gör att det ordnar sig??

Jag blir lite deppad när man börjar tänka så där.
När man börjar fundera på ens existens.. och varför man finns.
Vad man har för mening i detta livet. Vad är ens uppgift?

Man sätter upp mål i livet.., saker man vill göra.., saker som ska vara gjorda innan en viss ålder.

Men om man sedan tänker efter.., och ser att man redan uppfyllt den drömen.., typ 15 år för tidigt..,
Vad ska man då göra 15 år senare??

Har man något kvar att göra då? Eller sätter man bara upp nya mål??

Eller ska man bara sitta där i soffan och sticka medans man tittar på BingoLotto??

Njeee.. så vill ju knappast JAG ha det!!

Är det inte så att om jag i framtiden tänker på samma sätt som idag??
" - imorgon ska jag nog putsa fönster "
Att man inte tänker direkt på sin ålder utan mer bara lever för stunden,
precis som man gör idag.

Eller ändras synen på livet? Är det slutet på det roliga? Eller börjar det då?

Man kanske inte ska oroa sig över saker man vill uppleva och mål man vill nå..

Då kanske man inte har några mål kvar.

Kan målen ta slut? Vad händer då? Slutar man leva då?

Frågorna är många.., men man kanske inte vill veta svaren..
Man kanske bara vill leva svaren..

" Den som lever får se "

Farbrorn fyller 40 idag.... hihi...

Han har haft ångest över detta länge.

- Vart är hojjen??

Jag förstår det där med ångest..

Det har ingenting att göra med att man blir gammal..,
utan det man inte hunnit med att göra fram tills dess.

Mycket vill man hinna med.., man har vissa saker som bara ska göras.

När man sedan inser att man inte hunnit med.., då kommer ångesten.

Konstigt nog så kopplas det till när man fyller jämt.

För min del slog det på när jag skulle fylla 28.., av nån anledning.

Men ändå: GRATTIS FARBROR!!!!!

Hur jobbigt är det inte??!!

Att inte få somna jämte sin älskling..

Att inte få se i ögonen..

Att känna beröring..

Att känna doften..

Mycket kan man tacka webb-kameran för!

Underbar manick!! Verkligen!

Utan den vet jag inte HUR jag skulle överleva!

Hur gjorde man förr? Innan den fanns??

Jag e inte ensam om att ha sin älskling flera hundra mil ifrån..
.. det jobbigaste är ju att vi inte bor i samma länder.
Telefonsamtalen e dyra. Tur att messengern finns!!

Skulle inte internet finnas.., skulle jag inte stå ut med kärleken på avstånd.

Jag skulle inte fixa det.

Men hur fixar ni andra det?

Vad räknas som distans-förhållande?? Hur långt avstånd räknas??

Jag saknar honom så otroligt mycket.. det värker i hela mig...
Har inte träffat honom sedan i maj.. tufft..!!

Nä.. nu ska jag slänga mig i soffan å glo på tv en stund..

Nattinatt.. hörs imorgon!

Kraam

Malin-dagen... MIN dag!!..

även känd som Nobel-dagen... tydligen!

Skämt å sido..

Fast jag brukar ju säga att hela Sverige flaggar för mig!!

Men det e väl knappt att folk ens vet att man finns.

Ganska trist när man tänker efter.., hur obetydlig man egentligen är.

Alla vill ju betyda något. Men det gör vi ju.
man har väl kanske föräldrar som bryr sig.., sina barn.., sin partner.

Man betyder ju något för någon. Hoppas man ju.

Men vad händer den dagen då iiingen bryr sig längre??

Finns man då? Eller har man slutat existera i samma stund?

Fundera på det du.. så hörs vi.

Nattinatt!

.. och du.. Malin.. Grattis på Namnsdagen!!

Hejsan!

Jupp.. NU har det hänt.. JAG har dragits in i blogg-träsket!

Jag som aaaaaaaldrig skulle börja blogga.

Jag som aaaaaldrig ens LÄST en annan blogg... ännu.

Som oskuld i detta.., vet jag inte vad jag gett mig in på,

så ha överseende med mina nybörjar tabbar!!

Men förhoppningsvis kommer detta bli bra.., till slut!

Jag har tänkt skriva ner mina tankar om saker å ting..

...daaah.. precis som inte alla andra redan gör det då!

.. saker som berör mig.., kanske saker som man inte borde prata om..,

eller bara helt vanliga och vardagliga saker.