Mina tankar om Niqaab

Kvinnor med Niqaab är det vackraste jag vet! Mashallah!
Jag blir glad när jag ser dem, jag blir varm i hjärtat av deras närhet.
Jag känner mig närmare Gud av bara synen av dessa vackra kvinnor.

Men jag har ju aldrig tyckt så här innan.
Åh nej. Jag hade mina fördomar (som dem flesta "svenskar" har)
Jag har alltid trott det värsta..., att dessa kvinnor blivit tvingade.
Att dem blivit så nedtryckta och förödmjukade...,

att de måste täcka sin skam.
På nått sätt, tänkte jag så.. Svårt att förklara exakt.

Men sen träffade jag en syster för 1 år sedan.
Jag hade aldrig träffat henne tidigare,
men visste att hon bar niqaab.
Ändå blev jag ganska förvånad när jag träffade henne första gången.
Glad och mycket nyfiken. Men förvånad. Att hon var "vanlig".
En lika humoristisk liten knäppis som jag själv är!

Hon är en fantastisk förebild som människa.
När min tro blir svag så hjälper hon mig att stärka den.
Oftast bara genom att vara mig nära.
Jag känner mig stark och mer närmare Gud när jag är med henne.
Hon välkomnar mig med öppna armar i sitt hem, när som helst.

Denna syster har också en stor del i att jag tog på mig slöjan på heltid.
Innan hade jag bara på mig den på deltid, när jag reste iväg.
Men aldrig i min "hemby" eller "hemstad".
Efter en helg med henne sa det bara "Pling" som om poletten trillade ner.
Det bara kändes så där rätt. Att NU e det dags liksom.
Sedan dess har den suttit där.
En tung sten har lättats från mitt hjärta när jag började med slöjan.
Nu slipper jag smyga, känns det som.

Jag har provat Niqaab hos denna systern.
Det var en intressant upplevelse. Men mycket frigivande!
Trodde inte det skulle kännas så bra.
Förutom då att mina ögonfransar slog i kanten när jag blinkade,
så kändes det helt underbart.
Jag kände mig fullkomligt fri.
Vet inte om jag kommer att börja med Niqaab.

Det är fortfarande svårt o konstigt för mig.
Mina fördomar sitter liksom kvar, av ren vana.
"Det passar sig inte med Niqaab här i västvärlden, i Sverige. På Ica."
Jag vill kunna ta vilket jobb jag vill. Inshallah.
Jag tror det blir MYCKET svårt för mig om jag bär Niqaab, tyvärr.
För det finns knappt inga slöj-bärande muslimer alls här i stan.
Än mindre finns det någon som bär Niqaab. Ingen alls faktiskt!
Absolut ingen svensk tjej som konverterat..., mer än jag!!
Kanske om jag flyttar till en annan stad, där det är mer accepterat.
Men jag tror ändå det är svårt att få jobb med Niqaab.
Gud vet vad som är bäst för mig.

Än så länge njuter jag av mitt liv som Hijabi! Alhamdulillah!
Njuter av glädjen jag känner av att se dessa fantastiskt vackra kvinnor,
som visar så starkt hur Gudfruktande dem är,
som täcker sina kroppar och skönhet med Niqaab, inför andra män!!

Må Gud belöna och ge dessa systrar stor belöning i det kommande livet. Amiin.

Allahu Akbar!

Vänskap... vänskap... *funderar*

HUR definierar man vänskap?

När anses man vara vänner? Eller bara bekanta?

Ytliga vänner? Nära vänner? Bästa vänner?

Vad är vad? Vem e vad?

Jag tror, att vänskap är som kärlek.
Är det äkta - så varar den för alltid.
Vänner ställer inga krav på varandra.

De stöttar och accepterar. Allt.
Utan baktankar. Utan dolda motiv.
De ställer alltid upp. De frågar hur man mår.

De bryr sig. De vill ens bästa. Hela tiden.

Vad gör man då med de andra? Som bara låtsas bry sig?

De som inte vill ens bästa. De som bara utnyttjar en.
De som ger en falsk fasad. De som skvallrar om en.

Vad ska man göra med dem?

Be dem dra? Be dem inte höra av sig mer?

HUR gör man det?

Kan man göra det på ett fint sätt?

Beslöjad

Beslöjad gav jag mej ut i världen,
InshAllah hjälper det mej på färden.
Ovetande gav mej en konstig blick,
men andra mötte mej med en vänlig nick.
Jag är ju den jag var fast i bättre version, det är min vision.
Nedtryckt och tvingad trodde folk att jag var ,
fast självmant och med gjädje jag ju slöjan bar.
Stolt för Allah jag fortfarande slöjan bär,
inshAllah får jag med mej någon som av mej lär.
Tänk att jag hade så mycket velande,
om jag bara visste att slöjan var helande.
Nu är den ju av mej en del, den har gjort mej stark och hel.

..................................................
.............................

Allah

Mitt hjärta det gråter ,
när jag undrar om Allah mej förlåter.
För mina fel och mina brister ,
så ej jag min plats i Al Jennah mister.
Men hoppet det mej ger ,
när jag till Allah den störste ber.
Jag försöker att Sunnah följa,
i tron att det mina synder ska dölja.
O Allah jag har dej så kär,
tack för allt du mej lär.

Norges bidrag i Eurovision Song Contest 2009

Alexander Rybak - Fairytale

.. vann med rekord många poäng.., över 300..!!

Tyckte du att rätt låt vann??